ALBUM: DRAKE – NOTHING WAS THE SAME

Det blev nästan en hattrick för min käre Drake.

drake-nothing-album-2-S

DRAKE NOTHING WAS THE SAME (Cash Money Records) @@@@

Låt oss börja med ett klargörande, Drake har fått en näst intill husgudliknande status i det Speedoanska palatset, detta efter dubletter i mästerverk – Thank Me Later och Take Care. Det är inte för inte jag bävade inför album nr 3 med min favoritkanadensare. Signumet bestående av hans oförlikneliga rapcrooning och hybriden av läcker R&B och mäktig hiphop, allt till en modern, avskalad och känslig ljudlandskap gör honom till stor del fortfarande ohotad på tronen och skulle han lyckas leverera ett till album, om ens till hälften av samma kaliber som hans två första? Till en början vet jag inte vad jag ska tycka. Är det svårgripbart eller bara melodilöst? Har han avigsidan utåt på ren trots? Upprepar han inte sig lite? Och är det inte lite väl konturlöst i sina stunder?

Men sen halvvägs in i NWTS händer det något. Efter vad som verkar vara en extremt lång transportsträcka, utkristalliseras storheten hos Drake i form av två låtar precis mitt på albumet, i kärnan. I From time hittar hans emo-R&B-hiphop-hyprid inte bara ett perfekt tilltal, utan även en perfekt partner i sångerskan Jhene Aiko. Ett subtilt, varmt och nästintill jazzambient pianoklinkande lägger an tonen, där Drake distinkt och insiktsfullt kontemplerar över en relation han sabbat, men inte till fullo kan släppa, medan Jhene Aiko elegant, sakligt och hjärtligt lägger upp sanningar om samma man i några enkla rader. Ett fullkomligt mästerligt stycke musik. Sen har vi då singeln Hold on, we’re going home. Det går inte att beskriva denna låt, utan att ta till det stora artilleriet, för det här är inget annat än magi i kubik. En glimrande disco-R&B-dänga som skjuter från hjärna, hjärta och höft. En av årets bästa låtar, alla kategorier.

När sen dessa två låtar visat vägen, börjar dom fina stunderna på albumet att ploppa upp som svampar ur ett träsk. För stundtals är det aning tungrott och textbelamrat, vilket gör att det tar ett tag att hitta pärlorna. Furthest thing är en annan stor stund, där mixen av grubbleri och filosoferande är storartat, samtidigt som Drake mer och mer suddar ut gränsen mellan crooning och rap. Allt tämligen sömlöst och friktionsfritt. Sen är den jazziga ambientinramningen på flera av spåren minst sagt otippad och magisk, som Wu-Tang forever, The language och framför allt Pound cake/ Paris Morton music 2. Till tveksamheterna hör Started from the bottom, där balansen mellan effektiv och billig, hypnotisk och jobbig är hårfin, medan 305 to my city mest känns konturlös och som en sömnig parantes i ett annars så intrikat sällskap. Men klart som spad är i alla fall att käre herr Graham lyckas leverera ännu ett suveränt album, om än det var lite mer tungrott denna gång.

Tagged , , , ,

2 thoughts on “ALBUM: DRAKE – NOTHING WAS THE SAME

  1. Drake! Kan han gjøre noe galt? Tre fantastiske skiver! Klassikeren hittil er uten tvil hans andre album! Takk for fin review!

  2. speedopop says:

    Det verkar banne mig inte som så! Få artister har lyckats göra tre plattor på raken, med så hög kvalité. Tack tack!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: