ALBUM: DAVID BOWIE – THE NEXT DAY

Fullkomligt otippat faller jag för nya Bowie-plattan.

david-bowie-the-next-day-album-cover

DAVID BOWIE THE NEXT DAY (Sony) @@@@

När 2012 övergick till 2013 trodde jag väl knappast att David Bowie skulle vara den som skulle ge mig min första stora musikaliska upplevelse in på det nya året. Men där var den, på ikonens 66:e födelsedag, 8:e januari, majestätiska singeln Where are we now?, en mäktig, hjärtskärande vacker elegi, där Bowie minns sitt Berlin. Jag föll som en fura. Det var nog den mest otippade låtförälskelsen jag haft på väldigt länge.  Sen kom då hans 27:e album, The Next Day, i början av mars och jag visste jag inte riktigt var jag skulle lägga mina förväntningar.

För min relation till Bowie sträcker sig till en fascinerande och banbrytande ikon, vars musikaliska betydelse ej gått mig förbi, men hans musikaliska storhetstid är jag alldeles för ung för att ha upplevt. För mig var han länge synonym med China girl och Let’s dance, låtar jag älskar. Men det här givetvis något helt annat. Med flerårige samarbetspartnern Tony Visconti som bjuder på en übertajt och svängig produktion, samtidigt som Bowie serverar en knippe sällsynt vitala och starka låtar, som kan få vilken 25-årig aspirerande rockartist att falla in i koma av grön avund. För det finns ingen som helst känsla av att “nu lägger jag av” i de 14 spår, som snarare vibrerar av musikalisk virilitet och ångvältliknande framåtanda. Med rannsakande och livsbejakande texter som fantastisk krydda. Det är så här jag hade önskat de senaste alstren med älskade Morrissey hade låtit.

Lyssna bara på How does the grass grow?, med sin banala, men effektiva yah-yah-refräng, men som aldrig tappar färg, driv eller styrka.  Och Dirty boys, baktung i versen med suggestiva brassar och gitarrer i läcker symbios, men upplyftande och lätt i refrängerna. Inte ett oävet stråk så långt örat hör. Eller som avslutande Heat. Mörkt, dystopiskt och vackert om en far-och-son-relation. Eller Love is lost. Eller You feel so lonely you could die. Ja, så skulle jag kunna fortsätta tills alla 14 spår var nämnda. Men lyssna istället, för det är en fantastisk skiva rockikonen har skapat. Onekligen vårens mest otippade fullträff.

Tagged , , ,

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: