ALBUM: CRIOLO/ R KELLY/ LADYHAWKE/ ELTON JOHN VS PNAU

Och vi drar till med fyra till albumrecensioner i ett inlägg.

CRILO Nó Na Orelha (Sterns)
@@
R KELLY Write Me Back (Sony)
@@
LADYHAWKE Anxiety (Universal)
@@
ELTON JOHN VS PNAU Good Morning To The Night (Mercury/Universal)
@@

Criolo har med sina politiskt medvetna texter och sin hybrid av sång och rap, blivit en av de mest uppmärksammade och inflytelserika artister att dyka upp från Brasilien. Texterna är enkom på portugisiska och soundet är, hmm… svår att definiera. Han blandar hip hop, soul, reggae, samba med en massa annat matnyttigt, och i teorin är det helt lysande, men i praktiken blir det ena stunden konturlös och den andra hypnotiskt. Vilket gör det hela rätt splittrat i slutändan, för han har inte riktigt kunnat sluta samman genreöverskridandet. Men lyssna på Samba sambei och (bästa spåret: Não existe amor em SP)

Att R Kelly hade sin storhetstid på 90-talet går inte att accentuera tydligare än genom att lyssna på hans elfte studioalbum Write Me Back. Han är nu rejält omsprungen av ett gäng yngre soulherrar, även om karln till viss mån fortfarande underhåller sin begåvning. Men detta habila album, som blickar än mer bakåt till 60- och 70-talets soul- och discoera, är bara tråkigt och oengagerande. Och då spelar det ingen roll att han sjunger fantastiskt. (Bästa spår: Believe in me)

Jag hade rätt stora förväntningar på Phillipa Brown, aka Ladyhawkes andra album efter dom två fantastiska singlarna Black white & blue och Sunday drive, men till stora delar faller resten av plattan platt. Klart rockigare än debuten och därmed även mer mossig. För hon hade vunnit på att behålla det dansanta anslaget och skippa gitarrerna, för Pat Benatar-rock 2012 känns sådär kul. (Bästa spår: Sunday drive)

Musikalist ett ganska stort steg, men kopplingen mellan Ladyhawke och Pnau är nämare än vad man tror. Innan Ladyhawke blev soloartist, hade hon bandet Teenager tillsammans med ena halvan Pnau, Nick Littlemore. Pnau släppte i somras detta album, där dom gett ett gäng Elton John-låtar en klubbelektronisk ansiktslyftning och singeln Sad har nog en av årets skönaste groove. Synd bara att resterande låtar på plattan inte ens kommer i närheten av den suveräna singeln. Det stannar vid coola idéer och stabilt genomförande, men inte så mycket mer. (Bästa spår: Sad)

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: