TV: GIRLS

Begåvade Lena Dunham levererar ett smart, men distanserat indiehippster “dramedy” i första säsongen av Girls.

GIRLS
(Säsong 1, HBO, 2012)
Skapad av Lena Dunham
I rollerna: Lena Dunham, Allison Williams, Jemima Kirke, Zosia Mamet, Adam Driver, Christoper Abbott m.fl.
@@@

Kärlek är grymt. Åtminstone om vi får tro Girls. Men det är också behjärtansvärt, överraskande, klumpigt, skumt, förvirrande och förnedrande. Något som skulle kunna projiceras på vad som helst egentligen; män, kvinnor, vänner, föräldrar, jobb, bostad. Allt detta behandlas med en varm och ofta grym saklighet av Lena Dunham, kvinnan som inte bara skapat serien, utan även spelar huvudrollen, skrivit manus och även regisserat flera av avsnitten.
Någonstans i glappet mellan Gossip Girl och Sex and the city, där landar Girls. Men det handlar trots allt mer om indiekredd än Cosmoberusning. Om fyra tjejer, strax över 20, boende i New York/Brooklyn, där dom tampas med sina aspirerande karriärsdrömmar, föräldrar, pengar, generella livsval, men allt som oftast handlar den dagliga kampen om killar och kärlek. Eller som seriens tagline säger: One mistake at a time.
I centrum står Hannah, som får sitt finansiella stöd från föräldrarna indraget och därför blir nödgad att hitta ett arbete. När hon egentligen skulle vilja satsa på sina författardrömmar. Hon delar lägenhet med sin bästa vän Marnie och till tjejgänget hör även Shoshanna och hennes kusin Jessa.
Filmens stora stjärna är manuset, som är briljant. Det är subtilt och mångbottnat. Och det finns inte en falsk ton någonstans. Inte ens i de mest skruvade och tillspetsade scenerna, ofta med scenerna mellan Hannah och hennes skumma på/av-älskare Adam.
Men samtidigt slås jag av grymheten mitt i sakligheten. För karaktärerna är ofta råa, osympatiska och väldigt självcentrerade, men det kanske vi alla var där mellan 20-25? Där i jakten på vår identitet och plattform. Det är också där jag inser att min ambivalens gällande trovärdigheten i Hannah och Adams relation är förhastad, för nog kan vi vara så där grymma mot oss själva och andra. Även när vi passerat 30.
Sen sveps jag inte med villkorslöst och undrar om det har att göra med att karaktärerna är kyliga och ibland osympatiska, vilket gör att jag distanserar mig per automatik. För oavsett hur smart, begåvat och träffsäkert det än må vara, är en serie inte bättre än de karaktärer vi tycker om.
Jag kommer dock utan tvekan att sitta som klistrad när säsong två dyker upp.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: