FILM: MAGIC MIKE

En ovanligt karismatisk Channing Tatum underhåller oss in på bara skinnet som Magic Mike.

MAGIC MIKE
(USA, 2012)
Regi: Steven Soderbergh
Manus: Reid Carolin
I rollerna: Channing Tatum, Alex Pettyfer, Cody Horn, Olivia Munn, Joe Mantagiello, Matthew McConaughey m.fl.
@@@

Det var något med doften av den gamla biosalongen med insuttna säten i kombination med ett gäng förväntansfulla, välparfymerade herrar (läs: bögar), som gjorde att filmupplevelsen med Magic Mike fick något 4D-liknande över sig. Det blir nästan lite komiskt med symboliken av något gammalt unket, som doldes bakom en väldresserad yta.
Löst baserat på Channing Tatums egna erfarenheter som strippa i tjugoårsåldern, levererar Stephen Soderbergh en underhållande och snygg, men ytlig inblick om livet på en manlig strippbar i Tampa, Florida. Baren drivs av den excentriska Dallas (McConaughey) som ser som sin uppgift att frälsa Tampakvinnorna med manliga strippor. I hans stall finns bl.a. Mike Lane (Tatum), som drömmer om att öppna eget som möbelsnickare, men jobbar på som byggnadsarbetare på dagen och strippar på kvällarna. Mike gör en nyvärvning till klubben i form av Adam (Pettyfer), en slacker, som mest flyter omkring eller sover på sin syster Brookes (Horn) soffa.
Soderbergh har ett gott handlag med materialet och lyckas flika in värme i den annars så kyliga interiören. Visst, dialogen känns äkta och manuset är rätt kvickt, så det hjälper. Jag kan dock inte skaka av mig känslan av att det här är som den snälla lillebrorsan till Paul Thomas Andersons fantastiska Boogie Nights. För där Anderson kom innanför skinnet på porrfilmsindustrin, där håller Soderbergh upp en snygg fasad, som det bara sandpappras lite lätt på.
Castingen är ovanligt lyckad för sammanhanget med en extra läskig McConaughey, medan den snygge, men vanligtvis träige Channing Tatum är ovanligt levande och ett med sin Magic Mike. Close to home? Och han är fullkomligt lysande i dansscenerna. Det kommer som en total överraskning för mig att det finns en begåvad dansare, där bakom den träige exteriören. Och nya upptäckten Cody Horn, ger den präktiga Brooke fin balans genom sin trumpenhet och saklighet.
Men allt som allt det stannar vid ett par underhållande, men förutsägbara och ytliga timmar med ett gäng läckra hunkar, ett småroligt manus och stabil regi.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: