PRIDE 2012: ONSDAG

Hemma. Det var min första och spontana känsla, när jag klev in på parkområdet i Tantolunden.

Foto: Finest

Eller mellangården, som invigningsblockets konferencier Annika Lantz valde att kalla det. För efter besöken vid godkända Sjöhistoriska för två år sedan och i katastrofala Kungsträdgården ifjol, behövdes en nystart och det kan nog mellangården Tanto leverera. Och vad som slog mig starkast var känslan av lugn och trygghet i festivalområdet, som motvikt till fjolårets apor-i-bur-vibbar.
Och just Annika Lantz är lite av en scenstjälare, för oavsett om hon är iklädd en “sidekick” (se bild) eller bara tänjer sitt munläder, är hon en fröjd att skåda och lyssna på. Hon får gärna bli en återkommande konfrencier i dessa sammanhang. Hon är inget annat än fantastisk.
Stolta, men inte nöjda, sa invigningstalaren Mona Sahlin att vi skulle vara, och refererade till att arbetet med rättigheter för hbtq-personer i utsatta länder fortsätter. Ett ämne som ligger nära till hjärtat även för den andra invigningstalaren, Birgitta Ohlsson. Båda damerna fick dessutom se sig bli dubblerade av Diamond Dogs.
Pride har i år lyckats håva in ett gäng bra artister och första beviset på det kom i och med Lisa Miskowsky. Umeå-tjejen visade upp ett stabilt set med sitt band, som helt klart var samspelta och även om det sceniskt är rätt osexigt, är Miskowsky säker och klart mycket bättre live än de senare årens mer och mer slätstrukna album. Personligen älskade jag Lady Stardust-albumet och hade gärna hört fler låtar från den perioden, men då är jag förmodligen bara mossig och bakåtsträvande. Country-fierade Driving one of your cars och TV-spelslåten Still alive är båda riktigt fina. Bäst blir det i fantastiska Sing to me och MF-bidraget Why start a fire. Sen är ju Lisa sådär skönt norrländsk och laid back, så det går ju inte annat än att gilla den sköna bönan.
Kvällen avslutades med Alexander Bards senaste band Gravitonas, med sångaren Andreas Öhrn i spetsen. Singlarna har varit klart godkända, men har väl inte fått min värld i gungning. Dock fungerar dom ovanligt bra live, mycket tack vare att dom kör med ett kompetent och taggat band. Mycket av de elektroniska förtecknen försvinner live till förmån av en powerpop-känsla. Otippat till gruppens fördel. För de stundom svaga låtarna mår bra av de tajta livearrangemangen. Öhrn är dessutom en bra sångare och “svårmodige-popstjärneposerna” sitter som ett smäck.
Så första dagen i parken fick en riktigt skön och avslappnad start, och ikväll blir det schlagerpop för hela slanten.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: