INTERVJU MED MICHAEL KIWANUKA

Michael Kiwanuka börjar så smått lägga Europa under sina fötter och häromkvällen tog han Stockholm med storm. For English, click here.

Den brittiske soulsångaren visade stundom sin storhet som låtskrivare och sångare inför ett fullsatt Kägelbanan vid Södra Teatern i Stockholm i onsdagskväll. Tidigare samma dag fick jag nöjet att träffa Michael, som visade sig vara lika ödmjuk och varm som sin musik.
Det senaste, hektiska året med turnén med Adele som han var förband åt, signerat skivkontrakt, några EP-utsläpp, BBC Sound of 2012-utnämningen, albumrelase och nu egen turné har det inte hunnit bli så mycket tid för sitta ner och njuta av framgångarna.

Michael: Jag har varit både i Europa och USA och gjort PR, så det har inte funnits så mycket tid till det. Vilket förmodligen är bra. Men jag har roligt. Och vi ska tillbaka till USA i juni med turnén.

Speedo: Minns du någon specifik stund, då du insåg att du är på väg på riktigt?

Michael: Flera faktiskt. Och det kanske var lite tidigt, men första gången var när hela Sound of 2012-grejen hände. Plötsligt sitter jag där i TV och pratar om min musik. Det var underligt. Och få en massa ny följare på Twitter, jag som knappt är inne där. Sen också när jag hörde låtarna på radio, mastring av albumet och att se den sen i butikerna. Och när vi var i Paris i början av turnén var speciellt. Det var första gången på turné med albumet ute, så förväntningarna kändes annorlunda.

Det här med att hans föräldrar skulle ha flytt från Uganda visar sig vara ett faktafel som uppstått ur framhastat pressmaterial och han har besökt sina föräldrars forna hemland vid ett par tillfällen, men under uppväxten hördes inte mycket ugandisk musik i hemmet i norra London.

Michael: Jag var inte så medveten om ugandisk musik under min uppväxt, så några ugandiska influenser finns inte direkt. I så fall omedvetet. När jag besökte Uganda spelades mest reggae på radion och ibland kunde jag höra gammal inhemsk musik, men det var väldigt lite. Det var mest västerländsk musik som spelades. Jag hade en ren palett att bygga på, jag var helt opartisk. Mina första musikaliska minnen, jag visste inte att det var amerikansk musik när jag hörde det.

Upptäckten av folkmusik kom via en god vän i skolan som lyssnade på Bob Dylan, vars musik Michael förälskade sig i. Musik som handlade om hantverket.

Michael: Där handlar det om att fånga in sin lyssnare, med så små medel som möjligt. Som en röst eller en gitarr. Men hemligheten ligger i det du inte ser, känslan eller budskapet. Det är det som betyder något och det är det som håller för alltid. Det är därför vi kommer att få höra Blowin’ in the wind tills världens ände. Det handlar om att fånga den där saknade ingrediensen.

Han tror att den retrotrend som haft framgångar på sistone, med bl.a. artister som Amy Winehouse och Raphael Saadiq handlar om att det är bra musik. Bra låtar. Och att det behövs, bredvid all annan musik som finns där ute. Han hade själv ingen medveten tanke om undvika att blicka bakåt på sina idoler, ej heller medvetet att tänka framåt. Det handlade mer om nuet.

Michael: Jag försökte vara så ärlig som jag bara kunde vara och skriva det bästa sånger jag kunde skriva. Sjunga så bra som möjligt, spela så bra gitarr som möjligt. Och sen skulle Paul (Butler, producent) producera det bästa han kunde utifrån det. Vi ville bara göra så bra musik som möjligt. Och så kommer jag alltid att vilja göra. På sätt och vis har jag blickat lite bakåt på de artister som inspirerat mig att börja spela, för att veta vad det är jag försöker göra. Och genom att vara ärlig, blickar du framåt.
Du måste spela som du spelar, annars låter det uttänkt. Om det är planerat och uttänkt, kommer folk  att kämpa med lyssningen. Mina sånger låter gamla, dom är inte producerade så. 

Speedo: Hur mycket input har du i samarbetet med Paul Butler?


Michael: Rätt mycket. Jag kunde ha provat hur mycket som helst, men jag ville att han också skulle tycka att det var spännande, så att jag kunde få det bästa han kunde ge. Han lät mig spela flera instrument på plattan, men när jag behövde hjälp, fanns Paul där.

Speedo: Ska ni fortsätta samarbetet?

Michael: Jag hoppas det. Han ska kanske med på turnén till USA i sommar och får vi tid över, går vi nog in i studion och provar oss fram med en del nya idéer. Men jag är ganska hård mot mig själv i mitt skrivande, för jag vill att det ska bli så bra som möjligt. Om jag kreativt pressar mig hårt eller det blir för svårt, slutar jag. Men samtidigt jobbar jag hårt för att det ska bli bra.

Senare samma dag är det planerat att jag ska träffa Jake Bugg, som är förband till Kiwanuka och jag frågar honom vad han kan ge för råd till Jake.

Michael: Bara han fortsätter att göra det han gör nu, för han gör det så bra. Han skriver bra låtar, sjunger och spelar bra. Så det ska han inte ändra på. Det är svårt att tro att det är så enkelt, men det är sant. Han är så fantastisk och fortfarande så ung. Följ magkänslan.

Och med dom orden lämnar jag er med ett stycke magi, dock ej från kvällen på Kägelbanan, men väl ett fantastiskt framträdande av ett magiskt spår från albumet Home again. Låten heter Any day will do fine.

2 thoughts on “INTERVJU MED MICHAEL KIWANUKA

  1. Viola Vamp says:

    Wohoo! Suverän intervju!

  2. sbd says:

    Tack min kära vamp!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: