ALBUM: LENA PHILIPSSON – VÄRLDEN SNURRAR

YES! YES! YES! En bättre pralin kunde du inte ha bjudit oss på, kära Lena! 



LENA PHILIPSSON Världen Snurrar
(Universal, 2012)
@@@@

Modern popmusik på svenska förankrad i disco- och klubbscenen är vi sannerligen inte bortskämda med. Alltför sällan blir det dessutom bra. När nu Lena Philipsson dumpar schlagerpoplandet (tillfälligt?) och sätter missilen på klubbbigare breddgrader med discokulan i full belysning blir det sällsynt lyckat. Nej, den är inte felfri och jag har mina invändningar, men med tanke på hur stark öppningen (läs: de första sju spåren) är, så förbiser jag skavankerna och tar dessa som små charmiga skönhetsfel på en annars så tjusig poppalett.
Hennes insats i höstens Så mycket bättre var stabil och väntad, med temperaturshöjande Live tomorrow som utropstecknet. Det intressanta kommer nu när både hon och Laleh släppt nya album, och att Laleh som rättfärdigt stal TV-showen, släpper ett uddlöst och tråkigt album, medan Lena bränner av med ett riktigt kalasalster.
Hon har anlitat ett gäng låtskrivare och producenter, som helt uppenbart känt sig inspirerade och taggade inför uppgiften att skapa låtar till schlagerdivan, för vips, så har dom gjort Lena till en modern och läcker discodrottning. Lite som Kylie. Fast med en mycket bättre sångerska.
As a firsttimer, får jag helt enkelt bena ut detta låt för låt, för det här gör mig så glad.

Du följer väl med?
Wow, vilken start! Pulserande, pumpande klubbdisco, skriven av bl.a. Mange Schmidt, som är fullkomligt oemotståndligt och jag är redan hooked.

Live tomorrow
När Lena gör Lalehs monsterhit blir det supersnygg och vemodig disco, och inte ens det faktum att låten är plattans enda på engelska stör mig. Fantastisk version!

Blir galen
Den tajta, klubbiga produktionen av Christian Falk är snitsigt sammanflätad med låtens text och musik av samme Falk och Mange Schmidt, för att skapa en hypnotisk och oemotståndlig pärla, som jag redan fastnade för i hennes drömshow på Cirkus.

Idiot
Denna underskattade popcocktail från ifjol, sitter fortfarande som ett smäck och blir ytterligare en briljant bit i pusslet som heter disco-Lena.

Vart tog du vägen?
Suggestiv, enkel och kanske inte den vassaste av spåren, men passar utmärkt i vad som mer och mer börjar likna en hitkavalkad från pophimlen.

Igen och igen
Hej Lena och Christian Falk, Culture Beat ringde och sa att dom vill ha tillbaka sina trumbeats från 1993. Dom låter också hälsa att även om detta inte är den godaste pralinen i discoasken, vinner den på charmen och kitschen som ni lånat med finess från oss. Dags för lite “running man”, kanske?

Världen snurrar
En av plattans starkaste spår är ytterligare en beroendeframkallande poppärla, skriven av Maggio och Krunegård i en snygg discokostym, producerad av Peter Boström, som även proddat Live tomorrow och medkomponerat Loreens Euphoria.

Ett hjärta
Mina få invändningar börjar här. För att öppna med sju så starka och mäktiga spår och sedan avsluta med tre indieliknande ballader när det hade räckt med två, på sin höjd, är lite av en gåta för mig. Första av två låtar som Kaah och Björn Olsson skrivit är med det sagt, en fin och obskyr blandning av indiepop, Monica Z-schlager och en Demis Roussos-ballad, om någon nu minns honom.

The botten is nådd
I en perfekt värld hade den här avskalade och lite trista covern på en trist Timbuktu-låt bytts ut mot två eller tre till discopopdängor. Varför inte Lenas version av Hela livet är ett disco som hon gjorde till P3 Guld häromåret? Den hade suttit fint med en upphottad nyproduktion av Christian Falk.

Nästa säsong
Eller det kanske är ett genidrag att blanda discodängor med indieballader? Eller nej? Discoballader är sällan roliga någonstans ändå och Kaah och Bengt Olssons andra bidrag växer för varje lyssning, även den. Att indie-Lena skulle vara så klädsam, hade jag inte gissat i alla fall.

Summa kardemumma? Det här albumet hade helt klart förutsättningar att bli den perfekta popdiscoplattan, om det inte var så att de tre sista spåren tog av på farten och skapade en aning splittrad helhetsbild, samt att plattans 36 minuter känns aningen snålt tilltaget. För disco-Lena är smått sensationell och plattans sju första spår enkom är värd ett inköp.
Så som svar på din första fråga, ja, klart fan jag följer med, Lena!
(Bästa spår: Bli galen, Världen snurrar)

Lyssna på fem spår här:
Lena Philipsson – Världen snurrar

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: