SPEEDO FILMFESTIVAL DEL 2

Här kommer andra rapporten från veckans filmfrossa.

HÄMNDEN (Danmark, 2010)
Regi: Susanne Bier
Manus: Anders Thomas Jensen
I rollerna: Mikael Persbrandt, Trine Dyrholm, Ulrich Thomsen, William Jönck Nielsen, Markus Rygaard, Wil Johnson m.fl.
@@@@

Sent omsider har jag nu sett Biers senaste verk och det är inte för inte  hon plockade hem flera priser för denna film. Med hennes sedvanliga känslighet för filmens karaktärer och skådespelare, skapar hon en enastående palett för denna kniviga story. Här korsas två familjers vägar med varandra, genom respektive familjs jämngamla söner, som blir vänner. Men vänskapen är färgad av ensamhet, utsatthet och det anas en annalkande tragedi. Även om jag inte kommer förbi personan Persbrandt, så är han är fint nedtonad och gör ett respektabelt jobb. Men det är framför allt Trine Dyrholm som Marianne och barnskådespelarna William Jönck Nielsen och Markus Rygaard som imponerar stort. Dock går den största elogen till Susanne Bier för mästerlig regi och Anders Thomas Jensen för hans suggestiva manus, som inte skjuter in på ett enda öppet mål. Vändningarna är många och oväntade, hela tiden finner jag mig bli överraskad av manuset komplexitet och lager-på-lager-uppbyggnad. Min enda invändning gäller dock det lätt tillrättalagda slutet, men det blir verkligen bara en parantes i sammanhanget.

DU KOMMER ATT MÖTA EN LÅNG MÖRK FRÄMLING
(USA/ Spanien, 2010)
Regi & manus: Woody Allen
I rollerna: Antonio Banderas, Josh Brolin, Anthony Hopkins, Gemma Jones, Frieda Pinto, Lucy Punch, Naomi Watts m.fl.
@

Här har Woody Allen tryckt på autopiloten och plockad fram valda delar ur hans filmrepertoar, som han sedan klippt och klistrat ihop och iscensatt med London som backdrop. Vilket bara kan resultera i en trött, oinspirerad och urtråkig Woody Allen-film med en handfull superba skådisar som inte kommer alls till sin rätta. Nej, det är inte intressant att följa hans mansgrisiga och gubbsjuka alteregon i olika åldrar. Ej heller är det intressant att se dessa neurotiska, sköra kvinnor som hela tiden gränsar till nervsammanbrott. Det krävs så mycket mer än det här för att ska fungera. Vicky Christina Barcelona (2008) visade en ovanligt vital och kraftfull Woody Allen och vi får hoppas att han hittar tillbaka, vad än var som skapade det fantastiska krutpaketet till film. För det här är bara en sorglig efterliknelse av Allens finaste stunder.

I AM NUMBER FOUR (USA, 2011)
Regi: D.J. Caruso
Manus: Alfred Gough, Miles Millar, Marti Noxon (Baserad på I am number four av Pittacus Lore)
I rollerna: Alex Pettyfer, Dianna Agron, Timothy Olyphant, Teresa Palmer, Kevin Durand, Callan McAuliffe m.fl.
@@@

Sci-fi-action i high-school-miljö? I teorin dömt att misslyckas, men i praktiken överraskande underhållande och jag blir t.o.m. lite förväntansfull inför en förmodad uppföljare. Av upplägget att döma känns det onekligen som att en uppföljare lär dyka upp. Under olika alias lever utomjordingen och superbegåvade John Smith/Number Four (Pettyfer) på jorden tillsammans med sin beskyddare Henri (Olyphant). Tillsammans med åtta andra barn flydde dom sin planet för att undkomma The Mogadorians, som har som uppgift att döda dessa barn i en specifik ordning. Det är inte så att jag sitter och hickar av chock eller överraskning, men tack vare en respektfull regi och generösa karaktärer, blir detta en ovanligt underhållande sci-fi-rulle och lyckas faktiskt rusa förbi senaste mutantfilmen. Och nu undrar jag, när kommer uppföljaren?

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: