VARM OCH INTIM JOHN GRANT BRILJERADE PÅ SÖDRA TEATERN

You had me at hello, John Grant!

Foto: Calle Anderson/Kulturbloggen

JOHN GRANT
Södra Teatern, Stockholm, 28 april 2011
@@@@

Han kliver in på scen anspråkslös i svart kavaj och skjorta, säger på välrepeterad svenska “Tack för att ni kom”, för att sen inse att det kanske är bättre att säga det när konserten är över. Där sätter han an den familjära och intima atmosfären för kvällen. Och då har inte ens tagit en ton.
Han öppnar på ett ödmjukt kaxigt sätt med en ny låt, You don’t have to och redan där har han mig i sitt grepp. Öppenhjärtigt och lätt ironiskt betraktar han ett avslutat förhållande, där han bannar sig själv för att han ger sitt ex för mycket tanketid. Han träffar helt rätt och rakt i bullseye, för vem har inte tänkt dom tankarna en eller två gånger. Och där direkt får vi smaka på Grants storhet. Hans texter som går förbi klichéerna och landar i ett språk som läckert blandar politik, smärta, humor, kärlek och ständig självrannsakan.
Sen är det där med rösten. Den är som varm och len honungskola, där kvalitéerna och nyanserna blir kristallklara live. När han sen tar den utanför sin trygghetszon och seglar uppför ett högre register, hamnar hans sårbarhet och säkerhet i en tjusig kollision.
Kvällens material kretsade helt naturligt kring fjolårets mästerliga Queen Of Denmark och det var till mycket och mån albumets låtar i avskalade versioner vi fick höra. Rakt, okonstlat och värmande. För låtarna på plattan är inget annat än magiska, så det känns nästan som om dom kunde ha gjorts hur som helst. Men de avskalade versionerna är till kvällens fördel, med ypperlig hjälp av endast en musiker på scen, Chris Pemberton. De sparsamma arrangemangen passar dessutom utmärkt med den inramningen som Grant bjuder på genom sitt personliga mellansnack. Han bjuder generöst på sig själv och korta berättelser om sin uppväxt i amerikanska mellanvästern, där bl.a. homofobi och rasism flödade fritt. Som låten Chicken bones, som föddes ur de rasistiska tankar han själv hade under sin uppväxt och hur han tvingade rannsaka sig själv. Smaka på den ni.
Han bjuder även på några fina låtar ur sitt forna bands The Czars låtkatalog, därav spåret Drug sticker ut.
En av höjdpunkterna blir Caramel, som redan på albumet tillhör ett av mina favoritspår och som live förhöjs ytterligare ett snäpp. Så vackert, så vackert. Det blir allt som allt en varm och intim kväll, och när han lämnar scenen med de svenska orden “Jag kommer att sakna er”, vill jag bara ställa mig upp och ropa “Jag kommer att sakna dig!”.

Lyssna på albumet:

John Grant – Queen Of Denmark

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: