ALBUMRECENSION: RAPHAEL SAADIQ – STONE ROLLIN

Får jag presentera ett ångande, hett rhythym and blues-kalas levererat av fantastiska Raphael Saadiq!

RAPHAEL SAADIQ Stone Rollin’
(Columbia/ Sony, 2011)
@@@@

Samma år som jag flyttade hemifrån släppte Tony! Toni! Toné! ut sitt tredje och mest framgångsrika album Sons Of Soul (1993). Ett fantastiskt album som följde mig genom mina första, stapplande steg in i vuxenlivet och därför kom den att bli ett ovärdeligt och förevigat soundtrack. När jag sen i april 2009 ser Raphael Saadiq på Nalen ligger tyngdvikten självklart och tursamt på det suveräna solomaterialet, men han bjuder på (Lay your head on my) Pillow från nämnda album och lyckan är total. Det var som att träffa en kär gammal barndomsvän.
Efter två riktigt bra soloplattor Instant Vintage (2002) och Ray Ray (2004), föll alla pusselbitar på plats i och med The Way I See It (2008), där Saadiq tog ett bestämt och självklart kliv in i en ovanligt klädsam retrosoulera. All den retrosoul som vi blivit översköljda av från alla håll och kanter har allt som oftast inte varit så mycket att hurra över, men Saadiq hade tack vare en musikers känslighet och soulnörds passion hittat rätt strängar att spela på och allting stämde. Plus ett gäng suveräna så klart.
Frågan var hur han skulle följa upp detta? Högoktaniga singeln Radio avslöjade att han planerade att fortsatta i samma spår och frågan jag sen ställde mig, skulle det hålla för en platta till? Svaret är ett tveklöst ja. Känsligheten och nördigheten finns kvar. Förutom att han åter igen har ett gäng topnotchlåtar, så är produktionen tajt och homogen, samt att han lyckosamt valt att lägga större tyngdvikt på rhythm and blues-temat denna gång. För det här svänger järnet! Mer rhythm and blues åt folket, tack!
Heart attack öppnar aggressivt och likt en tryckkokare pressar ut pulserande ånga som gör det omöjligt att sitta still. För att sen slingrande väva in oss i überheta Go to hell, som med dess sensuellt och suggestivt arrangerade trumbeat och stråkar borde förtrolla även den mest kräsna och om inte trumbeatet övertygat oss, läggs det på himmelskt läckra körer. Game set match!
Soundet är mörkare, dovare och klart sexigare än på föregångaren, som utan tvekan är till fördel för albumet. Saadiqs lilla, men varma och uttrycksfulla röst sveper och bäddar in mig i ett skönt soultäcke, som t.ex. på albumets bluesigaste spår, sexiga titelspåret Stone rollin’.
Sen har vi Movin’ down the line, Good man och Just don’t (med gästsång av göteborgskan Yukimi Nakano från Little Dragon), som gör lyckan komplett och åter igen har Saadiq levererat ett fullblodat och respektfullt album, som enkom inte blickar åt det förflutna, utan även tar med retrotonerna in i framtiden. Plötsligt känns väntan till Saadiqs konsert på Göta källare den 3 maj inte så jobbig, när väntan kan fyllas med ett så ljuvligt album.
(Bästa spår: Go to hell, Movin’ down the line, Heart attack m.fl.)

Lyssna:

Raphael Saadiq – Stone Rollin’

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: