ALBUM: PJ HARVEY – LET ENGLAND SHAKE

Först Hercules & Love Affairs andra album, sedan debutanten James Blake och nu veteranen PJ Harvey. Skivåret 2011 kunde knappast ha börjat mycket bättre.

PJ HARVEY Let England Shake
(Universal Island Records Ltd, 2011)
@@@@@

Min relation till PJ Harvey var intensivast i mitten av 90-talet och även om hon genom åren fortsatt att fascinera mig, har inga av de efterföljande album tilltalat mig lika starkt som To Bring You My Love från 1995. Ja, inte förrän nu då.
Att skriva om Let England Shake visade sig vara lika komplext som själva albumets innehåll och det bästa jag kan göra är att be dig lyssna på albumet och låta dig förföras, för det var exakt det jag gjorde. Men för att du ska få dig en liten aning om vad som väntar dig, så ska jag försöka plita ner några väl valda ord.
Det vi får bevittna på hennes åttonde album är en mäktig och känslig uppgörelse med hennes älskade England. Det är lika mycket ilska som kärlek som fyller hennes ådror och det är exakt den bitterljuva kontrasten hon lyckats projicera ut i albumets tolv spår. Hon vänder fokuset ifrån sig själv denna gång och agerar krigskorrespondent, med hennes sedvanliga fablesse för det makabra. Eller vad sägs om dessa rader till en lätt gungande reggaetakt i The words that maketh murder:

I’ve seen and done things I want to forget
I’ve seen soldiers fall like lumps of meat
Blown and shot out beyond belief
Arms and legs were in the trees
 

Det är spektakulärt och så vackert. Det morbida blandar sig med en märklig känsla av hopp. Samma låt avslutas med den återkommande frasen uppbackad av en hurtig manskör:

What if I take my problem to the United Nations?
Ja, ni anar ironin och det får det hela att glänsa ännu mer. Eller som i mästerliga The glorious land, där hon ifrågasätter vad landets åkrar egentligen såtts med. Tack och lov, blir det aldrig distanserat eller enkom ett betraktande, eftersom Polly Jean befinner sig mitt i skyttegravarna, mitt på åkern eller bland människorna som har krig som en del av sin vardag. Hela tiden med blicken mot sitt älskade England, som både sårat och glatt henne.
För varje textrad, för varje låt och varje lyssning växer sig Let England Shake större, starkare och jag blir berörd ända in i benmärgen. Och det som gör albumet ännu mäktigare för mig, är att jag kan samtidigt inte kan sluta dansa till den. För de lekfulla och rytmiska arrangemangen står som en suverän kontrast till de drabbande texterna och Harveys känsliga uppgörelse. Och där mitt i, dansar jag förförd och berörd. En stor stund för Polly Jean Harvey.
(Bästa spår: The glorious land, On Battleship Hill m.m.)

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: