ALBUM: KANYE WEST – MY BEAUTIFUL DARK TWISTED FANTASY

På sitt femte album tar Kanye West utan tvekan steget till att bli en av vår tids största artister.

KANYE WEST My Beautiful Dark Twisted Fantasy
(Roc-A-Fella Records)
@@@@


Vem har någonsin påstått att hybris inte skulle vara av godo? Kanye West hör till dom som har ett ego stort som solen och på något märkligt sätt lyckas komma undan med det. Jag menar, att du som hip hop-artist släpper ut ett album där du sjunger (illa) med auto-tune rakt igenom och överlever det med värdighet, är beundransvärt. Visst, 808’s and Heartbreak var mer intressant än bra, men ändock.
Han drog in svansen mellan benen, efter incidenten med Taylor Swift och försvann för att slicka sitt sårade ego. Den korta pausen gjorde helt uppenbart gott, han har nu kommit tillbaka med viss distans till sig själv, men framför med allt ett återuppstått ego.
Den självrannsakan han nu tagit med sig in på sitt femte album är väldigt klädsam. Som i fantastiska Runaway, där han kommit till insikten om att det enda han är bra på, är att förstöra relationer, för att sedan auto-tunad skåla för alla “douchebags, assholes, scumbags, jerkoffs” och sen hoppas att tjejen han sjunger till, tar till en snar flykt, för att rädda sig själv. Självinsikt ja, men kryddat med skönt subtil humor.
Det som varit Wests stora styrka och begåvning genom åren, har varit hans känsla för melodier och det episka musikaliska anslaget. För trots all hybris och glassig pimpimage han stoltserar med, bultar ett romantiskt hjärta i teddybjörnen Kanye. Det är den kontradiktionen som gör rapparen Kanye West till den stora artist han är. Den skapar en slags musikalisk friktion, i och med den känslighet han visar i sina arrangemang och den hårda bad boy-attityden han försöker upprätthålla. Som i vackra Blame game, där John Legend gästsjunger, en sårbar hip hop-ballad med hypnotisk pianoslinga som grund och som slänger med meningar som “I called you bitch for sure, You called me motherfucker for long”. Men likväl vill han att hon stannar kvar för “you ain’t getting this kind of dick from that local dude”. Älskar det!
Han har dessutom lyckats samla ihop en ansenlig skara gästartister, i mer eller mindre framträdande roller. I körpartier kan vi ana Alicia Keys, Elly Jackson (La Roux), Dwele och Elton John för att nämna några. Den enda gången Kanye håller på att få en biroll på sin egen platta, är när fantastiska Nicki Minaj tar mikrofonen i besittningen i superba Monster. 
Även värd att nämnas är magiska öppningsspåret Dark fantasy och albumets bästa spår, So appalled, mörk, förtrollande och med inspirerande gästrap av bl.a. Jay-Z, Pusha T och RZA.
Här visar Kanye West åter igen, varför han är en av dom absolut största och då inte bara i sin egen genre. Det handlar om musikalitet, uppkäftighet, mod och fr.o.m. nu, även en liten dos självdistans.
(Bästa spår: So appalled, Runaway, Blame game)

Lyssna:

Kanye West – My Beautiful Dark Twisted Fantasy

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: