MUSIKAL: PRISCILLA, QUEEN OF THE DESERT

Lite otippat blir jag riktigt berörd av den här fina transformationen (ursäkta ordvitsen!) från film till musikal.

PRISCILLA, QUEEN OF THE DESERT – THE MUSICAL
Palace Theatre, London
Regi: Simon Philips
Manus: Stephan Elliot (baserad på hans filmmanus), tillsammans med Allan Scott
I rollerna: Ben Richards, Don Gallagher, Oliver Thornton, Ray Meagher, m.fl.
@@@@

Den australiensiska filmen kom 1994, med den oförglömliga trion Terrence Stamp, Hugo Weaving och Guy Pearce i huvudrollerna, som Bernadette, Tick och Felicia. Filmen har dessutom blivit en av Australiens största kassasuccéer någonsin och även om den i dag känns en aning daterad, går det fortfarande inte att värja sig mot den värme och ärlighet som skiner igenom. Samtidigt var filmen väldigt uppfriskande med sina ovanliga huvudrollsinnehavare, då i början av 90-talet.
Som musikal hade den premiär på Sydneys Lyric Theatre i oktober 2006 och på Palace Theatre i London våren 2009. Den går även i Toronto och i mars 2011 kommer den att ha premiär på Broadway. Musikalen har i sin uppbyggnad vissa likheter med Mamma Mia och We will rock you, med den stora skillnaden att det här finns en bra grundstory. Uppbackad av ett gäng välkända låtar, som publiken och undertecknad, helt spontant, ohämmat och gladeligen, sjunger med i.
Storyn är väldigt trogen filmens manus och det är ett gäng välsvarvade skådespelare, som levererar och berör. För här handlar det om komisk tajming, om något, för utan den skulle hela den här föreställningen falla platt redan i första scenen. Som föreställningens nav Tick, återfinns Ben Richards, en brittisk skådespelare, som bl.a. setts i Fotbollsfruar och Holby City, och av publikens reaktion att döma, är han omåttligt populär i England. Han ersatte Jason Donovan i somras och är tyvärr den enda som inte är helgjuten i sin roll. Hans Tick blir tyvärr spelat fjollig och känns inte helt genomärlig. Han glimmar dock till när han nedtonad sjunger Bacharach-klassikern Say a little prayer och Elvis’ Always on my mind.
Gallagher som Bernadette och Thornton som Felicia, är dock båda fantastiska. Dessutom måste jag nämna sensationella Kanako Nakano, som spelar Cynthia, bilmekaniker Bobs genomvulgära ping-pongkonstnär till fru. Hon kommer in i andra akten och river av ett par scener och tar över fullständigt. Maken till scenpersonlighet får du leta efter, när hon gör sitt surrealistiska vulgoshownummer till Pop musik. Jag bokstavligt talat viker mig dubbel av skratt.

Produktionen har fått den stora lyckan att använda en samling välkända låtar, flesta var även med i filmen och det hjälper onekligen till att höja stämningen bland publiken. Eller vad sägs om I will survive, Go west, Don’t leave me this way, Hot stuff, bara för att nämna några. Det kan till en början kännas lite lättköpt, men med filmens bestående intryck, där musiken var en viktig del, skulle det inte bli riktigt samma sak med ny musik. Sen har dom snitsigt bytt ut filmens ABBA-Agneta referenser till mer aktuella Kylie-referenser, som resulterar i en mäktig Confide in me, sjungen av “a cock in a frock on a rock”, aka Oliver Thornton.
Det som slår mig en bit in i första akten är att det jag tittar på är en extremt påkostad, färggrann och extravagant dragshow, med en professionell ensemble. Här kan drugorna t.o.m. sjunga, men när det ska mimas, har det lösts fiffigt med tre sjungande divor, som lätt och ledigt flyger tvärs över scenen.
Det är den ena sceniska explosionen efter den andra och jag kan inte sluta le. Allt är gjort med en sådan värme och glädje, som är extremt smittsam och jag färdas tillbaka till 1994, då jag för första gången såg filmen.
Visst kan det dras paralleller till idétorka, när filmer återvinns på det här sättet, men så länge det görs på ett sånt strålande sätt, har jag inget att invända emot. Se bara på min scenfavorit absoluta Billy Elliot.
Så har ni vägarna förbi London och ni redan har sett Billy Elliot, tycker jag absolut att ni ska se världens bästa dragshow.

Lyssna på soundtracket med den australiensiska originalcast:

Original Cast – Priscilla Queen Of The Desert – The Musical Original Cast Recording – Priscilla Queen of the Desert Stage Musical

2 thoughts on “MUSIKAL: PRISCILLA, QUEEN OF THE DESERT

  1. Viola Vamp says:

    Oh la la, I love those pink dresses!

  2. Speedo says:

    Visst är dom tjusiga! det ska föreställa kammar, allting är stort och grandiost i drugornas värld. Ibland önskar jag nästan att jag hade lite mer druga i mig…

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: