ALBUM: ROBYN – BODY TALK

Vår popdrottning har till slut gett oss det vi har väntat på hela året, nämligen Body Talk – mästerverket.

ROBYN Body Talk
(Konichiwa Records/ EMI Records)
@@@@@


Låt oss börja med det absolut viktigaste: Jag älskar Body Talk.
Mina tveksamheter över första delens spretighet har raderats bort och att andra delen var alldeles för kort, blir i nuläget bara en parantes. Medan tredje delen helt uppenbart var menat som en EP, en briljant sådan visserligen, men fortfarande en EP. För det är det här jag har väntat på. Låtar som satts in i ett sammanhang av rang, Popalbumet. Det här är det enda som finns kvar när allt kommer omkring. Pop. Perfektion. Levererat av vår bästa och enda riktiga popstjärna.
Här läggs fokus på det som popmusik alltid, i slutet av dagen handlar om. Musiken. Texterna. Låtarna. Kärleken till hantverket. För det spelar ingen som helst roll hur många spektakulära kostymer du gömmer dig bakom eller hur många miljoner du kan lägga på en snygg video för att dölja det faktum att du inte har en bra låt i bakfickan. Det avslöjas förr eller senare.
Robyn har varit smart och omgett sig med suveräna låtskrivare, där hon kan få utlopp för sina idéer, melodier och texter, lite som Madonna också gör. Hennes partner-in-crime och huvudproducent, Klas Åhlund, håller i rattarna och styr kosan mot ett vibrerande, pulserande och magiskt dansgolv, där discokulan är ett enda stort, varmt pophjärta, som reflekterar vackert, glittrande electronicaljus på oss kärlekstörstande popnördar. Eller förenklat, jag älskar Body Talk.
Det är femton låtar popmagi och ingen låt faller utanför ramen. Fantastiska Dancehall queen, i samarbete med Diplo, var lite malplacerad på första delen, men blir här med sitt übersköna reggaegung, ett skönt avbrott från discopulsen och landar helt rätt. Icke-låtarna Don’t fucking tell me what to do och We dance to the beat, studsar monotont, ohämmat och lekfullt mellan absurdum och Robyns egna sci-fi-värld.
Det är just som att befinna sig i Robyns romantiska, ultramoderna pop/sci-fi-värld och hon bjuder generöst på sig själv, sitt hjärta och sina beats. Här är det stora penseldrag som gäller och likt det pulserande musikaliska landskapet, står känslorna längst fram i kön och påkallar vår uppmärksamhet. Alltid med ett oemotståndligt beat eller rytm som ackompanjemang, vilket ger både mitt blödiga hjärta och min danskropp sitt lystmäte.
För vad säger man när låtar som Dancing on my own, Indestructible, Love kills och Hang with me radas upp? Jag retirerar. Lägg då till det nya samarbetet med Max Martin, Time machine, ett popmästerverk på tre och en halv minut, som borde, om det finns någon som helst rättvisa i världen, toppa alla världens listor inom ett halvår. Hjärta, hjärna och beats i perfekt symbios. Eller sublima Call your girlfriend, om hur hon ber killen ringa sin flickvän och säga att han träffat en ny. Poplycka!
Det här popåret kunde knappast ha slutat bättre för Robyn, eller för oss som får ta del av det här mästerliga popalbumet. En stor stund för svensk popmusik.
Förresten, sa jag att jag älskar Body Talk?
(Bästa spår: Dancing on my own, Indestructible, Time machine)

Lyssna:

Robyn – Body Talk

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: