ABBA

Jag blev inte bara lite rörd och tårögd när jag såg mina barndoms husgudar, bli invalda till Rock’n’roll Hall of fame. På plats för att motta utmärkelsen fanns Benny och Frida. Det forna paret var båda helt klart tagna och rörda av stunden även dom och det är otroligt rörande hur dom på sin naiva och blygsamma svengelska, tackar för äran att bli invald.
Jag fick ABBA med min modersmjölk och när mina föräldrar inte fortsatte förälskelsen, tog jag den på egen hand vidare till nästa nivå.
Det var hopprep, det var “jag är Frida, du får vara Agneta” och det var pappas hand i min sjuåriga hand mot skivaffären när Super Trouper kom ut.
Det var julen 1981, efter pappas bortgång, när jag fick The Visitors i julklapp av min farbror, ett album som för mig, alltid är förknippat med stor sorg, stor förvirring och stor popmusik. För det är förmodligen Abbas stora musikaliska stund.
Så när jag såg det fina tacktalet med Benny och Frida, väcktes mycket minnen till liv och tankar hur mycket Abbas musik har påverkat mig genom åren. Jag kommer ihåg hur jag försvarade dom inför hårdrocksdyrkande klasskompisar och ignoranta släktingar. Hur jag vägrade att låta mina husgudar degraderas till den i tidigt skede givna rollen som töntigt, kommersiellt popband. Jag inser att jag står redo att försvara dom även idag, men inser också att det inte behövs längre.
Men skulle det behövas, vet ni var jag finns…

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: